fom, då de lôpa tilfammans, göra omfider en ftor A q). Denna får ofta under fitt lopp märkelig tillökning af regnvatnet och ftanar intet förr ån alla defs famlingar åter blifvit hafvet tillförde. Således, fedan regnet under vågen gjorde hela jorden få ftor tjenft, att det vattnat våxterna, renfat luften, upfprungit i Kållor, famlat fig i floder och skölgt jorden ifrån allehanda o. renlighet m. m., få föres det åter till hafvet, hvarifrån det aldraförft upftigit, att det ej måt te uttomas, utan alt ftadigt, fåfom i en ring, gå famma våg, och altid vara jorden till lika tjenst.

§. 6. TRASK upkomma, då vatnet i ftora och vida gropar eller dalar blifver ftilla ftående. Deffa åro upfyldte af en djup fvartmylla, fom hårflyter få vål af den mylla, fom medelft regnet fkôlges ifrån de högre platfer, fåfom ock af de i tråsken förruttnade Örter. Att trålk förvandlas i torra ÅNGAR, hafve vi många prot på, och huru fjelfva naturen hjelper till, att det fnarare må fke, år mårkeligit; ty förft. lågger Rödmoffan, Sphagnum Flor. Svec. 864. hårtill grund, hvilken aldrabåft trifves under vatn. Denna förvandlas med tiden i en grof mylla,och upfyller kårret, då myr-fåfven, Scirpus Fl. 42. börjar fåfta fina rötter, hvilken tillika med myr-ullen eller Eriophoris upvåxer till tuf. vor, tills endteligen hela kårret håraf blifver upfyldt. Sedan kunna då andra våxter låtteligen fåfta fig och, omfider göra en behagelig ång i fynnerhet, om vatnet får fitt tillbörliga af-' lopp r).

q) ib. p. 28. r) Fl. Lapp. 20. g.

§. 7%

§. 7. TUFVOR, fom på fanka stållen up vallas, tyckas vål för Landtmannen vara fkadeliga och fruktlösa; men man får likvål icke tånka, att naturen frambringar deffa utan ordfak och nytta i den ftora Oeconomien; Ty aldrig blefve ett ofruktfamt kårr, få fnart forvandladt i en faft ång, om icke tufvorna förft började upfylla det famma, och fåledes lemnade för andra våxter faftare grundval. Defsa hårkomma af många ordfaker, fåfom af fvins och mullvadars grafvande, eller ock af myror, hvilka förft båra tillfamman små högar, hvarvid efter hand famlas andra partiklar, fom af vådret kringföras: af kreaturens trampande på fanka stållen s): Af gråsrótter och allehanda ftockar och stenar, fom under jorden ligga förborgade, hvilka om våren, då vinterkålan flår upp, tillika uplyftas öfver jorden, och dels ôfvervåxa med måffa, dels ock fórmultna i lufdå allehanda Polytricha upfylla deras rum

ten,

t) m. m.

§. 8. BERG, backar, och allahanda ojåmnheter, fom på jorden förekomma, åro af många anfedde fåfom onyttige och fom betaga jorden den behagelighet, hon eljeft fkulle hafva; men långt ifrån, att detta kan få rum, lårer hvar och en finna, att en ftadig omvåxling af högder och flåtter gifva långt nöjlammare ut figt, ån otaliga flåtta fållt allena. Utom den nytta bergen göra, att fammanbinda den lófare jorden, och vara fâfom förmurar för hafvets och ftormvådrets våldfamhet, få göra de ock,

att

s). Wett. Ac. Handl. 1740. p.298. t) Gottly

m. p. 249.

3

4

att jorden år mera vidftråkt, och att flera flags våxter, fom fordra färskild jordart och lufts omvåxling, på dem ymnigt våxa, hålft fom fådana hållre kunna af regnet vatnas; ja om jorden ej vore ojåmn, fkulle alt regnvatnet ftanna qvar och blifva ftinkande, då ej heller några Kållor eller floder kunde flyta ); hvartóre vi ock fe det få vara inråttat, att ju långre en ort ligger ifrån hafvet, ju högre år den måftedeles i anfeende der till. Hvad nytta fom bergen medfôra i anfeende till fina oråknelige och koftbare fkatter, fom de inom fig hyfa m m. vill jag ej nåmna.

FIÁLLAR åro de hogfta, råckande alt upp till andra luftkretfen. På dem kan intet trå våxa rått upp, utan krypande. Ju høgre man kommer på deffa, ju mera tilltager kölden u) få att de hôga alper i Svea Rike, Siberien, Svejtz, Peru, Brafilien, Armenien, Afia och Africa, åro med en beftåndig fnô betåkte, hvilken fåfom en fammanfrufen js, aldrig upfmåltes förr, ån varmare fomrar infal ·la, då allenast en del deraf uplöses och rinner genom floderna till de torra orternal utföre. · Deraf varda de altfå fugtade, då det som båst behöfs, att ej våxterne må försmåckta, och djuren dô - af tôrft.

§. 9. VINTREN år vår nord ej till ringa nytta dermed, att han gör fvartmyllan finare; ty fom myllan om höften, af den infupna våtfkan, fryfer tillfamans, få fpricker hon fönder, emedan jsen utfpånner alt, hvaraf hon blifver

B.

t) Derh. Ph. Th. 35. B. 4. K. Lapp. Pref. 7.

långt

u) Fl

långt tjenligare till våxternas framfkaffande om vårtiden. Snôn ôfvertåcker alla de i jorden liggande frön, få att kölden ej kan göra dem fkada. Kölden gör ofs muntrare. Han renfar ock vår luft, fâ att den ej blifver få skadelig för hålfan; hvarföre vi ej heller veta af få många fjukdomar, fom Söderlånningarna. Den hindrar ock, att vatnet ej får ruttna för oss, fom hos dem fker; att förtiga mycket annat.

Det år altså mårkvårdigt, huru underligen Skaparen utdelt fina gåfvor öfver hela verden, få att alla orter hafva fått olika; men dock jemngode fördelar i anfende till hvar andra. Derigenom åro alla orter blefne tjenlige att tillråckeligen föda och förnöja fina invånare, få att ej alla hafva luft att inrymma en landsort allena, då de fkulle förrafka hvarannan. Man tycker vål, att vår vinter år fvår och ohyggelig i det han gömer bort alla örter och drifver många djur att fly ifrån ofs, då Soderlånningarna få fågna fig af en ftadig fommar och sköna frukter, hela året igenom ; men en ftadig omvåxling af köld och varma gör likvål, att fommaren år ofs mera angenam, då han kommer. Den beftåndiga Sommaren i Söderländerna år icke eller i anfende dertill få behagelig,att många menniskor ofta måste fåtta lifvet till för den ftarka hettan. Deremot hörer man ganfka fållan någon dó af kôld hos ofs. Hatva de fått flera gröna faker, ån vi, fåfom Fikon, Citroner, Pomeranfer, Appelfiner, &c. få ega vi deremot andra fom de ej veta af, fåfom Akerbår, Hjortron, jordgubbar, Hallon &c. Så det ock med djuren. Har den ena fått nog

Aura

Aurater,få har den andra fått Stroming och Lax, Har den ena glimmande Påfoglar eller fkona Kalkoner, få har den andra deremot Kådrar, Orrar, Hjerpar &c.; fkulle vi dock icke fått få många nyttiga Djur fom Söderlånningarna, fâ ha vi ej heller få många fkadeliga ormar, Lejon, Tigrar, Krokodiler &c. Hafva de fått myc ket Silfver, Gull och Adla ftenar, få hafve vi få mycket mera jern, hvilket år mera oundgån geligit, ån Silfver och Gull o. f. v. Således ftanar man likafom i en fak fom icke afgoras kan, anten de varma eller kalla Lånderna åro de lyckligafie. Det fkulle vara lått att vifa det famma om alla Landsorter,ja alla djur och våx. ter i verden, huru den ena har den förmånen och egenskapen, den andra en annan, om papperet det tillåte. En på Skaparens inråttning upmårk1am, kan fielf båft finna fig håruti. Huru vål år då icke alt låmpat efter Climatet? Såfom dår Atarkafte vintren år, dår våxer måfta fkogen: dår alftras fådana djur, fom båra goda pålfar, till fitt och vårt försvar emot kôldens håftighet: dår kunna djuren, hvilkom vintren betagit all fódan, under hela tiden, fom den påftår, fåfva, få att de ej fråga efter någon mat §. 29: dår åro ymnigare moffar, fom bevara Orterna och deras från ifrån kölden §. 21. dår hafva tråden tått knoppar (Gemmas), inom hvilka qviftarna bladen och blommorna hela za 3 åren fórut ligga i migniatur fórborgade, innan de flå ut, och blifva tåledes derigenom, ifrån köl Па dens våldfamhet, förvarade. Derföre hafva alla trån inom linten aldeles inga knoppar, eme

B 2

dan