o

0

dan de ej där behöfvas, hvarföre de ock aldrig kunna låras, att tåla våra vintrar x).

Det år mårkvärdigt, att faft ån de Norre lands inbyggare ej få få bittida få, fom andra Svea bonder, få få de likvål ofta förr fkåra. Hår till år vår korta natt ordfaken, att luften ej hinner kallna, innan folen å nyo vårmer henne. Således har Skaparen ingen ort lemnat lott1ôs. Flera exempel få vi vål fe långre fram.

Bien

S. 10. Alt hvad vi finne, vara inråttat till verdenes prydnad och behagelighet, förtjenar ej mindre upmårkfamhet. Naturen förnöjer icke allenaft fmaken och magen, utan ock fynen med allahanda fårgor af djur, örter och ftenar, famt lukten med angenåma utdunfiningar af våxterne, och hôrflen med det fom klingar för öronen. Gråshopporna góra, att alla ångar om fommartid likafom qvittra. pipa ibland blomstren. Nåktergalen (pelar utan like hela natten igenom. Traften mystrar belynnerligen om aftnarna. Orren och Kådren kuttra om morgonen. Göken guckar om da gen. Sparfvarna fjunga utur tråden, få att den fom med upmårkfamma öron en behagelig vårmorgon vill derpå göra agtning, fkal hora tå många omskiften af toner och låten, att hans finne måste ftana i förundran. Det fom fågnar fynen år ännu mera. Structuren af all ting år få proportionål, att få väl det minfta, fom det forfta år förundran vårdt. Fårgen år af få många flag, att de ej låtteligen kunna upråknas. Hvar och en vet, huru Gull, Skimmer och

Kjes x) Hr. Löflings Difput. de Gemmis Ár.

borum.

Kjes glimma ibland ftenar: Silfvertrådet Protea, Gloriofa, Amaryllis och de måtte blommor. ibland våxterne. Gråfen, fom tåcka den fvarta jorden, famt alla trån och örter, åro på öfra fidan af fina blad med långt högre grönt målade, ån den andra, att behaga våra ögon. Påfogeln Trochilus, Ormen Abetulla, Spanfka flugan &c. prâla befynnerligen ibland djuren, att jag ej må namna de i mörkret lyfande Lyfmafkar, Lys flugor och Babaras i Indien, och några Stelle marine. Lukten rora Ambra och Orften i Stenriket: Plante ambrofiace, Balfamifera, A romatice och många tufende andra i våxtriket, Mofchus, Zibet, en del Ormar och flera, åro till lukten markvårdige ibland djuren; att fórtiga mycket annat.

11. Ingen ting år allmånnare i Naturen ån en ftadig omväxling. Sjelfva Menniskans ALDER' år en kådja af ombyten. I Ungdomen är hon quick, fpåd och munter. Sedan blifver hon manlig, då hon år bekymrad, att fätta fig och fitt i ftånd och godt fkick, Endteligen begynner ålderdomen försvaga, göra oluftig, och på flutet aldeles deftruera den matta kroppen. Vilja vi hårmed jemnföra våra ARSTIDER, få få vi fe, att de åro likaledes befkaffade. Va ren liknas råtteligen med vår behageliga ung chen; Då fer man Örterna fågna fig i fina blom

fifkarna leka, foglarna fjunga och måst alt lefvande vara uti fin brunft. Sommaren lik nar medelåldren; Då våxa trån och Orter; Då taga djuren ftyrka och fetma; Då mognas fruk, terna och alla ting föka fin confervation. Hoften deremot år obehagelig: Bladen falla af trå

B 3

den

den; Örterna förviffna; Infecterna gå i fin dvala och djuren i fina vinterlåger, och om vintren år all ting fâfom dôdt. DAGEN hafver fig fom året: Morgonen gör all ting muntert; Dâ lyfer Solen behagligaft; Blommorna ôpnas, hvilka om natten varit likafom fofvande tillho→ paflagne; Foglarna qvittra och leka. Middagen drifver alla kreatur i bet, att föka fitt uppehål le. Aftonen gör all ting trogare; Då år all ting trott. Blommorna fluta fig; Djuren főka fina gómslor och om Natten år alt tyft. Således ftåmmer Våren, Morgonen och vår Ung. dom in med Generationen; Sommaren, Middagen och vår manliga ålder med Confervatio nen; Höften, Aftonen och vår Ålderdom med Deftructionen. Huru de Naturlige tingen, Stenar Orter och Djur äfven åro fina omfkiften underkaftade, få vi i det följande korteligen fe.

STEN RIKET.
Propagatio

. 12. STENARNA åro intet organilka Kroppar, fåfom örter och djur, hvarföre de ej heller genereras och växa utaf ågg eller fró, fåfom örter och djur, hvilket Tournefort men. te, utan derigenom, att partiklarna tillfälligt vis fäfta fig omkring och i hop med hvarandra hvilka fedan hårdna till faft ften. Hårigenom blifva få oråkneliga forter af ftenar, fom de tillhopa gyttrade partiklarnas mångfaldiga flag åro; hvaraf kommer, att i detta riket ej kunna up vifas några tydeliga fpecies, fom uti de andra, utan endast Varieteter. Detta år ock ordsaken, hvarföre stenarnas generations lagar hafva i al

1

la

la tider blifvit hållne för de fvårafte att utreda, Hårutaf åro ock få många ftridiga meningar derom upkomne, få att detta papper vore otillräckeligit, att innefatta dem alla, hvarföre jag hår alIsnaft vill åtaga mig, att korteligen nämna några få generations 1ått, hvilka utaf fåkra rồn kunna vara bekanta:

Att LERAN genereras af hafsvatnets fe-. diment och fåttes till botnen i ftörsta myckenhet, dår vatnet år måft ftilla, har man fedt af tydeliga rón. Detta år alttå ordfaken, hvarföre den famma befinnes ymnigaft vid ftranderne, dår vattuôrterna förordfaka mera fillhet i vat-. net. Håraf kunde ej utan fkål flutas, att dår lera nu finnes, måtte hafvet fordomdags hafva ftâtt.,

Att allehanda Coraller, fom finnas på fjöbotnen,åro gjorde af lefvande djur, år i nyare tider uptåkt. Deffe ftenar, fom de intet annat åro åm ett kalkartigt våfende, få har man ock fedt, att når de upkaltas och komma att ligga ibland, fand, jord eller lera, få förbyta de den fammar uti kalk a). På Gottland vid Cappelshamn kan detta tydeligen fkönjas, hvareft fadana ftenar finnas hela fierdedels milen ifrån ftranderna up åt landet kaftade. Hårutaf flutes, att KALKBERGEN måtte medelft deffaffenar blifvit generes, rade, når de kommit i myckenhet, att ligga ibland, leran, hvarföre man ock icke fållan finner marmor och Kalkften utaf deffas petrifikater upfylde."

SANDEN år ganfka ymnig och öfvertåcker de måsta ftållen af hafsbotnen, fom fjómån kunna intyga, och år ingen tvifvel, att han ju ofta af vatnet cryftalliceras.

B 4

SAND

a) Gottl. R. p. 191. W,G: R. p. 87.

SANDSTEN, år utaf hafsfand ihopa gyt trad,och ju djupare den famma ligger, dels tåtare blifver han; men om kalkleran Syft. Nat. 49: 1. inblandas, få år funnit, att der af genereras: Quaterften Syft. Nat. I: 1. b)

GRASTEN, fom våra måsta berg bestå af, befinnes vara af pinnmo (Syft. Nat. 49: 9) ge nererad hvilket fnaraft fker, då jorden år med jernpartiklar blandad.

SCHIFFVER har fin fammanfattning af kårrdy, hvartill kommit någon ochra, fom bevifes af de många flags vegetabilier och vatndjur fom i honom finnas inneflutne, hvilka kommit att ftana qvar i dyn, då vatnet fjunkit undan; fâfom ock deraf, att denna ften blifver ród efter brånningen.

FLINTAN år nåftan den endafte och måfte ftenen i Kritbergen, i hvilkas fprickor hon ligger, och fynes fördenfkull vara af fielfva kritan genererad; men om flintan åter igen går till krita, år en fak, fom man lemnar androm till utrônande. KRITAN åter genereras af Kalk då Kalken uplöfes till Bleke, hvilket af vatnet vafkat blifver till Krita.

STALACTITES, (Traffel) tillverkas af de Kalkartige partiklar, fom under vatnets rin nande fåfta fig vid någon torr qvift eller gren c).

TOPHUS, Mom eller Sjömalı tillkommer, då viktril-vatn fammanbinder jord eller lera.

METALLERNA plåga vara af många och fårfkildte flag uti en och famma ften, fom deåro uti; t. e. Kopparkiefen (Pyrites) i Fahlu gruf

b) Gottl. R. p. 249. c) Gottl. R. 337,

va