och kronan eller någon gren gråfves ned i jor den, fattar kronan rötter, och de förra rötterna flå ut grenar, blommor och blad, famt båra trukt; t. e. Linden, på hvilken Trågårds Måftarebi-fynnernet hafva anftålt detta förfök; anledning hvaraf man åfven fluter, att ett trå ej år annat, ån en öfver jorden uplyftad rot, eller en fortfåttning af roten; Dock ftrider alt detta få mycket mindre der emot, att alla örter upkomma af fro, fom det år klart, att ehuru en planta kan å nyo våxa af fin rot eller gren, fa år den likvål tillförne någon gång uprunnen fro, och kan derigenom lika lått planteras k).

af

Således genereras vål alla örter egenteligen till fåjande af frön, inom hvilka hela plantan med blad, quiftar och blommor, uti ett ganfka litet begrep, ligga fórborgade, innan de fpricka ut och få underligen upvåxa; men in. ret frå kan våxa eller fortplanta fitt flågte, om det icke förut blifvit fecunderadt och frugt/amt giordt, fom förfarenheten intygar.

Hår med tilgâr i Örtriket nåstan på samma fått fom i djur-riket, igenom en hanns och honas parande med hvar annan; ty åfven fom hos djuren åro fårskildte kón,altfå finnes ock hos Örter, månn och quinnor, hvilka merendels inneflutas in om en blomma, undantagande en del, på hvilka de åro något ifrån hvarannan fkilde, anten derutinnan, att hon-och hannblomftren fitta hvar för fig på en ftamm, eller fitta honblommorna på den ena plantan och hanblomstren en annan. Deffa eller Hannarna varda hos Botanicos Stamina kallade, och honorna Pistiller,

i) Browall, Ex. Ep. Siegesb. p. 13.

af

af hvilka de förras öfverfta Knappar (Anthere) innehafva ett ganfka fint damm eller mjöl, fom vid parnings tiden föres af våder eller egen tyngd Få Stigma piftilli, hvilken det famma emot tager då des ånga igenom Stylum vidare framdrager fig neder til de fpåda froämnen, att de famme dymedelft då måtte góras fruktfamme; varande altfå detta mjöl få nödvändigt til fecundation, att ett fró åfven få litet kan utom det alstra nâgon ny planta, fom hönan få kyklingar utan tupp; ty ville man til fórfök i förtid klippa af antheras på en våxt, få får man anten inga, eller odugeliga frón. Eljeft falla de famma af lig fielfve bort, få fnart de giordt fin tienst, hvar efter åfven hela blomman får ett annat lynne, och lagar fig fedan till, att frambringa fina fron. Den fom ej förstår detta, begår ofta ftora fel uti fin hushållning, hvilket dock ej hôrer till mitt åmne. Se Hr. Wahlboms Sponfalia plantarum.

§ 18. Emedan fördenskul detta mjöl eller afvelftåft år få högnódigt till alla örters fortplantning, få kan man ej utan fårdeles nôje och förundran áskåda, huru förtråffeligen vål naturfens Måftare om hela detta fecundations verket förordmat. Få orter finnas fom icke hafva fin egen parnings-lag. Vi mårcke fåledes, huru deffa ftamina upvåxa på famma tid med pistillen, ånfkönt de ftodo långt ifrån hvarandra. De åro ock merendels af lika långd, och fitta måst rundt ikring Pistillen, i hvilket fall de låtteligen kunna nåkas; men en del örter hafva piftillen längre .an flamina, fåfom Campanula (Klockor, hvilka altfå under parnings tiden, måste hålla fina blommor lutade, på det mjölet skalkunna falla på pi

fillen

ftillen, men refes åter ftraxt derefter upp igen. På fomliga kröker fig ock piftillen, i det fallet, ned til tamina och råttar fig fedan upp, hos hvilka blomman intet behoer luta, fåfom Dianthus eller Någlikor. Tvårtom, hvareft ftamina åro längre, ftâ blommorna altid rått upp; men ftamina boja fig då ofta öfver piftilen falom i Saxifraga, hos hvilken 2 och 2 luta fig i fänder och ftiga fedan uppfå fnart de gjort fin tjenst. Andra ligga med fin ftjelk neder på marken, men inemot fecundations tiden, refa de fig upp, på det mjölet genom vådrets tillhjelp fkal få mycket fåkrare fprida fig öfver piftillen; de famma luta fig fedan neder igen, Tom Lychnis, Saponaria &c. Det famma göra ock alla fjövåxter, hvilka vid den tiden uplyfta fina blommor öfver vatnet, emedan de eljeft ej kunde fecunderas, fom vi fe på Nym. phea, Potamogeton &c. Somliga af deffe fånka fig ftraxt derefter ned igen, fåfom Valisneria. Hvareft åter hann-och hon-blommorna fitta fårfkildt och hvarför fig, dår åro hann - blommorna merendels ftålde ofvan före honorna, på det mjölet, fom år tyngre ån luften, kal fåledes falla ned på piftillen; men fitta honblommorna ofvanföre, få hafva de växter antingen inga blad eller löf, utan smått barr, att ej mjölet fkal derigenom förhindras, utan få af vådret fritt föras och lyftas upp på piftillerne, fåfom på Tall, Gran och Cypre/s; eller dåreft de båra lot, fåfom Björk och Ek, går fecundation för fig, innan löfven hinna fpricka ut. Endteligen, hvareft hannarna åro aldeles fkilde från honorna, få att de ftå långt ifrån hvar

andra

andra, hvardera på fin ftamm, dår år mjölet få ymnigt, att det lika fom en rök af vådret föres på piftillen, fom vi fe på En, Afp, Hampa, Humla, Näsfla &c.;hvaraf äfven kommer,att Enen på vis tid dammar, och att vatnet al denna rök, år om våren ibland hel grönt; Men dår fecundation år fvår och oviff, år den briften årfatt med ftörre lifslängd famt en fynnerlig förmögenhet, att kunna fortplantas af rötterna, bladen och quiltarna, fom omtaltes (S. 17.) k). Det år mårkvårdigt, att Fikonatrådet aldrig Ikulle få fruktfamma fron, om det ej fkedde genom en vifs Infects, Teutredinis, tillhjelp; Ty då han hamtar faft af Fikonets hanblomma, faftnar mjölet på honom, det han fedan förer med fig till honblomman, hvaraf hon blifver fecunderad 1). Således fe vi, huru ftor vishet och konft ligger hårutinnan förborgad, hvarpå ofs åfven ej ringa prof gifves deruti, att piftillerna altid måte få våte, på det mjölet fkal lå mycket bettre, faftna på dem, fpricka och upfupas; men mjölet år deremot tort fom damm, att det fkal kunna flyga lått.

Med ej mindre

målt alla blommor Orundran fer man,

huru

flå hela dagen utflagne i Solfkenets om aftonen åter eller då regn inftundar, bereda de fig lika fom till fömns och draga fig ihop, på det att detta mjöl ej måt te af fugtigheten klibbas tillfamman, och fåledes goras till fecundation onyttigt; Men få fnart ftå de orörlige få vål om aftonen fom emot regn. Håraf C

deras frön blifvit fruktla regn.

år

k) Loc. cit. Pr 10, 1) D. Hegarts diff. de

år klart, att Landtmannen ej utan grund fpår fig regn, då blommorna drages tillfamman eller miffvåxt, om mycket regn faller, medan fåden ånnu ftår uti fitt fkått. Hårvid kunde man ånnu anfóra oråkneliga exempel at lika vigt och vårde; men den fom åstundar mera, kan med nóje låfa Hr. Wahlboms vackra difputation: SponJalia Plantarum, hvaruti detta åmne år med flit athandladt. Det allenaft vill jag nemna, att når denna blommornas parningstid år, kan man ej utan fågnad fe, med huru många flags fårgor de förlufta våra ögon, och med hvad angenåm fukt de fticka i vår nåfa. Håraf lockas åfven Bien och Honungs fogelen att famla fig honing af blommornas honings kar, och af mjölet be reda de förre fitt vax, hvilket ock bekommer famma fårg, fom mjölet har, gult eller hvitt.

§. 19. Sedan vi fåledes fedt, huru alla ôrter göras fruktfamma, följer, att vifa, på huru många fått naturen utfår fina växter, och utprider dem öfver jorden, hvilket förtjenar få mycket ftörre upmårkfamhet, fom dervid åfven lyfer en fårdeles Skaparens förfyn. Vi fe hu ru alla fjelkar uplyfta fin frukt ifrån jorden, att de mogne från måge af blåften vidare fprida fig ikring: huru orkaner höft och vår fopa jorden, att om några från hvila ofvanpå hårde eller ofruktbare rum, de då måge föras i fpringor och rota fig. Vi mårke, att de måsta frðbus tillfluta fig öfverft, och de fom tillförne under blomnings tiden varit lutande, råtta sig sedan upp, att frõet ej må falla ned af fig fjelft, utan ligga i fróbufet qvar, till defs vådret kommer, fom det utfkakar och förer langre bort, Mân