fåtta fig ut för fina ungars försvar, få att de råddafte träffa de grymmafte djuren, för hvilka de eljeft åro vane att fly, och ftrida frimodeligen alt intill döden.!

Farer, fom hafver 2 Lamm, tillåter ej det ena dia, om icke det andra åfven år tillftádes, att bågge måtte få fin del, och det ena icke dó af hunger, når det andra födes fom båft.

terapas.

FOGLARNA bygga fina bon få konstigt, att de ofta med mennifko konft icke kunna efMan efterfinne, huru nått de utan ringafte undervisning veta fammanfoga en hop odugelige qviftar, ftrån, moffar, ler och fådant till nåften; huru artigt de fodra och tillaga dem innan till med dun och andra mjuka faker att ej åggen skola tága någon fkada: huru flugt de goma dem, att ingen fkal blifva dem varfe, fom förbigår: huru olika och fårfkildta rum de för dem utvålja, få att fomliga bygga i hufen, Tomliga i trån, i bufkar, i jorden, i ften, i vatten, på berg, och hvar fom hålft paffar fig efter deras natur, och de kunna vara tryggast för anfall 7). Ibland många andra förtjenar Pendulini konftiga bo befkrifvas. Han gör det af Afpens fro-ull, vidt inuti fåfom en flaska, men ofvantill igenflutit, fåfom en hopknytter pung, och på fidan förfer han det med en liten öpning, få mycket han vål kan flippa in och ut. Detta fåfter han hängande vid någon qvift, fom ftråc ker fig öfver någor flytande vattn, att ingen fkal dar kunna oroa honom g). Hirundo Chinenfis gór fitt nåfte vid klippor, af tuggad filk, fom dar tamlas och faljes till ofs for mat,

་་

f) Derb Ph. Th. g) Act. Bonon. Vol. 2.

En flags Lomm (Colymbus Fn. 113) går fitt bo flytande på fjelfva vatnet ibland fåfven, ate jag må förbi gå flera fådana exempel.

Sina ågg utligga och varma Foglarna med få ftort tålamod, att många fkulle heldre doaf hunger, an de derigenom, att de foro ut och fökte fig födan, ville fåtta dem i någon fara. Kråk och Korp- hannarne åro fyffelfatte, att kaffa fina honor mat under liggtiden. Duf vor, Sparfvar och andra Foglar, hvareft år en gifte, ligga till fkiftes med fina makar på åggen, hvarfin gång; ty dår mång-gifte år, hafva hannarra knapt någon. omforg om ungarne. Anŋderna plåcka af fig en ftor myckenhet dun, att 'dermed tåcka åggen, på det de ej måtte kallna, under det de nodgas föka fig födan.

... Sedan de endteligen fått fina ungar utkläk te, hvem år som icke fedt, huru forgfållige föråldrarna åro, att fkaffa dem lifsuppehålle, och afvårja alla farligheter, alt tils de fjelfve kunna flyga och förförja fig. För de fpåda dufvorna vore fvårt att fmålta de hårda fådeskornen; der-före måfte deras föråldrar förft fvålja kornen, att derigenom blóta dem i kråfvan, och fedan gifva dem tillbaka i deras mun. Ufven bygger fitt bo på de högsta bergsklipporna, på den f'dan fom vetter emot Solen, på det afen, fom ⚫han förer till boet, måtte af folhettan snart ruttna och köttet fåledes blifva löft och beqvåmligit att åta fór ungarna. Göken utkläcker ej Gna ågg fjelf; men att det icke skal fela, lägger han dem likvål i andra foglars och hålst Sådesårlans nåfte, hvilken utligger åggen, och drager fedan förforg om ungarnas tillbörliga fkötfel.

Det

Det år en almån faga, att då góken fluter gala, förbyter han fig till hôk, och angriper då aldraförft den Sparfven', fom honom upammat, hvadan vi hafve fått det ordspråket: OtackJam Gök, fom låmpas på otackfamma menniskor 5 men att det år ogrundat, rönes klarligen ibland annat deraf, att göken ej år någon rot-fogel, och kan fåledes icke åta kött, Torde hånda, att höken afven lågger fina ågg i andra foglars bon, och man af defs likhet med göken låtit fig bedraga, hvilket borde nogare utronas b). Hutu Orrhonan föker vårja fina ågg och ungar, kan man ej utan förundran fe. Då man råkar på henne i skogen nåra in till boet, lägger hon fig på marken, fom vore hon fjuk. Går man då efter henne, makar hon fig fmåningom un dan, tils hon låckat Skytten långa ftycket ifrån boet. Då får man förft se, att hon kan flyga; Dock flyger hon ej dit ât, dår ungarna år. Når hon eljeft märker någon fara vara å fårde, gifver hon ungarna tecken med ett vift låte, och fedan de undanftuckit fig, frålfar hon fig med flygten, tils faran år förbi, då hon kommer tillbaka, och med ett annat låte läckar ungarna till fig igen Anderne på fjóar, fom hafva fmå ungar, kunna intet flyga, då man kommer nära dem med båten, utan flakfa liktom med brutne vingar, tills deras ungar kommit undan, då de vifa fig bedragit roddaren. Födan utdela alla foglar få jämt emellan fina ungar, fa att ånfkont de åro många, får likvål hvar och en fin del i ordning.

• W.Gath. R. p. 236,

Amphi

L

Amphibier, de måste Fiskar och Inletter, nyttja egånteligen intet föräldrarnas omforg, och kunna icke heller, dock hafva de likvål få mycket att tacka dem före, att de blifvit lagde på fådana tjenlige rum, dår de utan mö da kunna få få vål fin föda, fom annan nödtorft, hvilket af §. 25. kan intagas. Biens under famma upfoftring, vill jag, fåfom en bekant fak, icke nemna. fe Reaumur och Trievald om Bi

§. 28. Så fnart djuren äro komne till den mogenhet, att de ej hafva föråldrarnas omvårdnad afnoden, få fer man huru de med all flit och moda fjelfva föka fin föda och beskydd; men det nåftan på få många fått, fom djuren åro åtskilde fins emellan. Hvart och ett i agttager fina viffa hushållnings lagar, fom naturen före fkrifvit. Ty att en få ftor hop djur, fom fin nas på hela jorden våra kringströdde, fkulle beqvåmligen kunna födas och hållas i en vis ordning, har Naturens Måftare med en fådan vishet inråttat deras hushålning, att en fom derpå år upmårkfam, har mer ån ymnig anled ning att förundra fig. Intet kreatur år, fom får åta alla flags mat och örter, fom förekom 'ma, utan hvartdera har fått fin viffa lått och fårfkilta fpis, fom naturen, efter hvarje orts och Klimats belkaffenhet, frambår (S. 20). Somlige måste utválja ängar och fidlandt bete: andra bóga backar Somlige gå till skogs: andra på berg. Somlige måfte fimma i vattne ef ter fin fora, utaf hvilka en del föka djupet, en del grunden, en del floder och en del trif vas bålt i puffar och trålky andra följa ftranden

efter

efter. Somliga hålla fig allenaft i varma lånder, andra under en tempererad himmel. Som lige på kalla fjäll: andra inrymma de torrafte tand-och ödemarker; ty på hvardera af deffa Atållen våxer en fårskild (pis, hvarefter djurens mage och fmak år låmpad. Somliga ha fatt viffa djur, att nåra fig af, hvilka måte lura på róf. Andra rutna as och tråck. Somliga målte gå efter fin förla: andra flyga i luften. Somliga krypa: andra hoppa, grafva i jorden, klifva i trån, och få vidare. Igenom en fådan vis inråttning år intet land, ingen ort, och intet vatten i hela verden, fom icke föder och al ftrar fine egne invånare till deras tjenft, fom dervid bygga och bo. Hårigenom kan ock in tet kreatur uppåta maten för ett annat, utan om få sker, måste den fom brutit lagen, plikta med fin egen hålfas eller lifs förluft; Och fåledes kunna få otaliga djur hafva tillråckelig föda, men ingen ting af alt det jorden bår, Kåtteligen fågas vara onyttigt eller till öfverflöd Det torde ej falla min Låfare obehageligit, om jag hårpå upvifte några fâ exempel, fom kunde tjena till uplysning af det, fom nu anfördes, hvarjamte jag ock korteligen vill nemna, hudu vål alla djurs klådebonad och kropps bygnad år, fvarande, få vål emot Klimatet, hvilket de sinnebo, fom fjelfva deras hushållning och lefvernes fått, få att de egånteligen fkole fynas vara förordnade till den ort, hvarpå de befin

nes.

Apor, Elephanter och Rhinoceroter åta allenaft fadana växter, fom finnas i de varma låndernas derföre hafva de dar fått fin hemvift;

och