och fom folen hos dem gifver ganska ftark hetta ifrån fig, år ock deras natur derefter få vål inråttad, att de derutaf ingen olågenhet lida; Ja de gå helt bara, utan hår och pålfar, emedan de i annor håndelfe låtteligen skulle forfmåkta.

Renarna hafva deremot fått fin boning i det kalla Lappland, emedan renmoffan, fom vintertiden gifver dem deras förnåmfta fóda, ej vaxer på någon ort få ymnigt, fom dår; och fom kölden aldramåft befvårar denna landsorten, har ock naturen, emot dels våldfamhet, klådt dem tåtare ån något annat djur, med tjocka hår och pålfar. Snoripan måfte likaledes uppehålla fig på de kalla tjållar för frôens fkull af Betula nana, fom hon ej kan få till få ftor ymnighet på något annat tälle, hvarfóre hon ock fått ludna fötter, att de ej fkulle förkylas, då hon alt ftadigt målte fpringa på fnón.

Kamelen måste uppehålla fig i de hetaste d demarker, hvareft Shananthus offic. våxer, fom år hans enda fpis. Men huru vål år icke hans mage inråttad efter denna torra orten? Han måste gå i villa ódemarken, och tjena Araberne för håftar, hvareft ofta på många mil intet kan finnas en vattudroppa, att svalka fig med i en grym hetta. Alla andra djur skulle nödwåndigt do af törft på en fådan refa; men Kamelen år den enda, fom kan bårga fig hår, emedan hans ena mage år, genom den allvifa Förfynens inråttning, med många fmå kamrar och öpningar utruftad, hvilka alla på en gång upfyllas med vatten, då han det råkar, få att han dermed fedan kan åtnöja fig hela 8 dagarna, innan han behöfver å nyo dricka. Man har åfven af refebeskrifninE

gar

gar inhämtat, att då Araberne under fina refor, åro för brift skull af vatten, nåra döden, nödgas de ofta flagta fin Kamel, och utur hans mage håmta vatten, att fvalka fig med,hvilket dâ annu varit klart, rent och oförändrat.

Pelekanen häller fig likaledes i de torra fandöknar, hvareft han bygger fitt bo, fåfom en ftor fkål, med tåt botten, 6 a 8 mil ifrån hafvet, på det han skal vinna få mycket ftarkare varma för fina ågg. Sedan ungarna åro utklåkte, har han fåledes ganska lång våg efter vatten, hvaraf han ikvål behöfver få mycket mer, fom deffe ungar bóra fimma i boet. Det vore fördenfkull or öjedigit för denna fogel, att ftundeligen fara få lång refa efter alt det vatten, fom dertill behöfdes. Derfóre har Skaparen gifvit honom en ftor låder poffe under halfen, hvaruti han kan hämta och föra hela kannan med vattn på en gång, och dermed upfylla fitt bo. Till deffa Pelikans boen komma ock underftundom alla flags djur, åfven de grymmafte rofdjur, att flåcka fin tórft, men tillfoga likvål icke ungarna någon den ringafte fkada, utan tvifvel för deras fråna lukt fkull, för hvilken orfak hunden åfven lemnar Lommen i fred.

Våra hemtamde djur äro icke mindre till fin diæt och lefvernes art åtfkilde, Kon vill hälft viftas på fidlåndta ångar, dår hennes mat växer. Faren utvälja hålft högderna, dår de finna fårgråfet (Feftuca Fl. Sv. 95) fom de må båst utaf. Geten målte klifva emellan bergsklipporna, att hon måtte få gnaga de frå bufkarna, hvarfóre hon åfven fått den förmån, att kunna få fnålt •hoppa. Håften trifs båfti ikogen, där han får

plan

plantas foliolas. Svinet måste gråfva i kårren, famt rota efter Filipendula, Tubera och Scorzonera. Ja, kreaturens fpis är få åtskillig, att nåpligen någon órt finnes, fom icke af ett färskilde djur åtes med begår, och af ett annat lemnes grördt. Häften lemnar ftåkran (Phellandrium) åt geten. Kon går fprångörten (Cicuta) förbi, den fåret annammar. Geten unnar gerna Stormhatten(Aconitum) át håften: Kon Ulmaria åt geten, och få vidare i ty det fom den ena mår bålt utaf, kan vara den andras ftarkafte gift. Taraf fortas, att ingen ört egånteligen i fig fielf är giftig, utan allenaft i vift affeende på viffa djur. Euphorbia tager lilvet af merinifkan, fom likväl är för Phalena Fn. 825 den hålfofammafte fpis. Pepper år dôdelig, då han åtes af fvin, men hônfen gör han ingen fkada. Att nu ej kreaturen Ikulle fortaga fig hårpå, och af ovetenhet tillikynda fig döden, har Skaparen utruïtat dem med tvånne förtråffeliga verktyg, nåfa och tunga, hvilka fitta fafom förpåfter för ingången, att ingen ting får paffera in, fom icke år dem nyttige och hålfofamt. Således kan det ena djuret icke fa väl beta ut på ett ställe, att det icke fkal lemna något qvar för ett annat, fom kommer efter, att bågge må vara hulpne; och ånfkönt flera flags kreatur, fkulle åta famma flags växter, få femna de ändå något qvar för hvarandra, emedan ej alla kunna gnaga lika når jorden, hvarpå Hålländaren anftålt förfök; nemligen, hvareft 8 kor betat ut, och icke finna mer till fin föda, dår kunna 2 haftar måtta fin lyftnad, och efter dem kunna åter 4 får hafva nog i några dagar. På detta fättet blir födan tillräckelig för alla 4) Pan Svec,

Ez

Mul'

Mullvaden måfte viftas under jorden, och upkafta ftora mullhögar för några mafkars fkull, fom han föder fig af. Till detta arbetet paffa fig ock deff fötter och ögon fom båft. Ty hade han fått få ftora ögon fom andre djuren, hade mullen och ftoftet fnart förderfvat dem. Bradypus och Eckornen få allenaft hålla fig i tråden, att hämta fin föda af deras lof och frukter. Man finner derföre hos dem en fårdeles fkapnad på fötter och ben, fom år beqvåmlig till ett fnålt klifvande. Båfvern, Sjålen och Uttern uppehålla fig i vatnet ibland fiskarna, att emellan dem hålla en jämna. Dertill åro ock deras lyckte fötter båt paffade.

Foglarna måfte ftålla fig efter fin fpis. Pafferes tenuiroftres, fom måft alla åro fångfoglar, må fte fjunga ur trån, emedan de på lofven få fina mafkar, fom år deras föda. Tillkråkan och Vedknarren (Picus) fkola draga ut maskarna utur torra trån, hvartill de fått fin långa tunga. Sva lan fångar Infecterna fom flyga i luften, hvartill hennes breda fvalg går henne god tjenft. Roffogeln kånner man på defs krumma nåf, fom år gjordt att flita fönder köttet med, åfven fom rofdjurets vaffa tånder och fkarpa klor gifva till kanna, att de åro fkapte till att lefva af rof. Snapporne måtte foka i djupa tråfk efter vattenInfecter, hvarföre de famma fått få långt nåf, famt långa och hel blotta ben, att de ej fkulle våta fig. Alla Flytfoglar hålla fig vid ftranderne, hvareft de åta vatten-Infecter och tifkarnas romm. Juft derföre hafva de ock fått fin långa hals och nåf, på det de måtte råcka till bottnen, fina lykta fötter, att kunna fimma vål, och olj

ak.

aktige fjädrar, fom kunna flå vattnet ifrån fig. Man fer derföre en andunge ftraxt efter fin ut klåckning begifva fig till fjöls; men deremot år en kyckling ganska rådd för vatnet. Således kan man finna, huru vål alla djurs bygnad år paffad efter deras lefvernes art, hvilket vore onödigt vidare beskrifva, emedan alla, fom hårpå vilja gifva agtning, kunna fjelfve finna fig deruti. Labbens (Larus)befynnerliga hushållning för tjenar likvål, att hårtill anfóras. Denna kan icke få beqvåmt dyka under vattnet, och jaga fifken, fom de andra vattufoglarna; derfåre har Skaparen förordnat mâfen att vara hans matmoder, ty dâ han jagas af labben, måste han antingen genom fram-eller bakporten lemna ifrån fig fitt rof till den andras föda k); men om höften, dâ fifken går djupare, råcker icke heller målen till, utan måste Larden (Mergus) Fn. 113, fom kan dyka mycket djupt, då skaffa honom mat; ty fä fnart Larden kommer upp i vatnet med fisken, år måfen tillreds att afhånda honom den famma, fom D. Gifler i agttagit.

Huru underligen förförjer icke naturen de kråkande Amphibier? De hafva ej vingar att flyga med, ej heller fötter att gå; likvål felar dem intet mat, emedan de hafva fått den förmån.att fomliga djur frivilligt flyga lefvande och likfom förtjufte i deras hals.

Skallerormen (Crotalophorus)kunde för fin fena gång skull ej fpringa fatt Ickornen, fogelen eller flugan; likvål, om de fitta i famma trå, fom han lig ger under, få måfte de, allenaft han fer på dem och gapar, utan krus fpringa lefvande i hans (valg

k) WeftGot. R. p. 182,