fkaffa mycken hielp och nytta, om man vid alt mårkvårdigt ville nyttia upmůrkfamma ögon. Detta borde dock fkie for SkaparensSkulls Ty ho lofvar vel den, fom man in tet kiånner? Huru skal man rått låra kånna Maftaren, om icke af hans verk: För vår egen nodtorft fkull; Ty af detta fkiote skal ju haitas, alt hvad fom skal hielpa vår tim meliga brift: För den mykna vantro och vidSkieppeife skull, fom alt för mycket hos de Jattrogna och okunniga år inrotad, och nepligen på annat fått ftår at af grunden upletas och utrotas. Min HERRE fom fielf eger Juft och skicklighet at fulfölja fina påbegyn. ta vackra Studier, tilỏnskar jag ån vidare alfköns lycka och framgång under deras fortfactjande, och har den åran at vara

Min HERRES

Upriktige NILS GISSLER.

M. D.

INLEDNING.

ECONOMIA NATURÆ år ej annat, ån den store Skaparens allvifa inrättning af de Naturlige tin. gen på vår jord, i kraft hvaraf de aro formogne att åstadkomma de åndamål, hvarföre de blifvit skapade.

Hvar och en fom med någon eftertanka betraktar naturens måfterftycken, finner nog. famt, huru alla ting fift ftóta tillfammans i tu hufvud ändamål: GUDs Ara, fåfom det yttersta och högfta, famt Menniskans Lyck/alighet. Ty, om vi å fido fåtta alt annat, och allenaft kafta våra ögon på vårt jordklot, fom nårmaft rörer. våra finnen, famt med upmårksamhet skärskåda Elementerne och de naturliga tingen: Stenar, Örter och Djur, blifva vi förft varfe en vishet och konft, fom till öfverflöd talar om fin höga Uphofsmans dråpelighet. Alla Berg åro prof af Hans magt, alla Orter åro vitnen af Hans konft och alla Djur efterdómen af Defs förfyn: ja, hela naturen år full af Hans åro. Hår får man ytterligare fe en ordning, ett fammanhang och en kadja af all tings bestånd och vid magthållande. Hår fer man huru väl det ena år låmpadt efter det andra. Ingen ting år endaft för fin egen fkull, utan måste tillika vāṛa

A 2

ett

ett annat ting till tjenft, fåfom lånk i en kådja, fåat om ett enda ting fattades, fkulle hela ordningen blifva rubbad. Solen skal om dagen lyfa och uplifva den kalla jorden: Månen måte vara nattens lius: Luften tjena till vårt lif: Regnet fvalka det torra: Forden år för våxternag Växterna till Djurens uppehålle: Det ena Djuret för det andras fkull, och omfider all ting for Mennifkans, fåfom det ädlafte af alla, och fom af Skaparen blifvit utrustad med ftörre förmåga ån andra, att befråmja Defs lof. Gå vi långre in, få vi fe, huru all ting aliftras, huru alt förkofrar fig, förvandlas och omfider undergår, då af defs ftåft upkommer ett annat i gen. Alla STENAR åro fammanfatte af fmå ftenpartiklar. Deffe gå med tiden åter fönder till fand, hvaraf en annan ften fedan genereras. ÖRTERNA hafva fin begynnelse af ett litet fró, af hvilket dock knapt tufende delen frambringar våxten. Deras tillväxt af svartmylla, litet vatn och luft år undransvård. Deras nytta år oundgångelig. De tjera hvarandra till inbördes fkygd och befkårm, famt de lefvande Djuren till föda och uppehålle. De blomma, para fig, båra frukt, kafta nya frón i jorden till fitt flågtes fortplantande: De lefva fin beftåmda tid och do endteligen bort, famt blifva till mylla, hvaraf andra örter fedan upvåxaDJUREN hafva åtven fin uprinnelse af ett ganfka litet ågg, hvaruti ligger fördoldt ett få stort underverk, fom ett Djur år, hvilket tilvåxer af en i ôrtriket dertill tjenlig gjord fvartmylla, något vatn och luft. Deffa har naturen gifvit kårlek för fitt lif och medel at förfvara det.

Hvart

Hvart och ett har fått fin beftåmda föda. De hafva fin viffa lefnads tid. De paras och fortplanta fitt flågte. Endteligen fom de åro fôrordnade, att vara andra Djur till föda, få måfte de ock undergå fin fista förvandling och genom fin undergång tjena till ett annat tings tilvåxt Si! denna år den GUDS och Naturens hushållning, hvilken jag mig nu förefatt att korteligen afhandla och vidare befkrifva; Men fom åmnet år hógt och krafterna fvaga, hålft Tom hvarken böcker eller diupfinnigafte förstånd åro tillråckelige, att detta alt tilbörligen begripa och innefatta: Fördenskull måste jag åtnója nig med, att i gorligafte korthet allenaft vidröra det allmånnafte deraf, och förnåmligaft fyffelfåtta min upmårkfamhet vid de naturliga tingens Fortplantande, Vidmagthållande och endteliga undergång, uti de tre Naturens Riken; hvarvid den benågne Låfaren meddelas fkal några nya mårkvårdiga prof och exempel af GUDS ftora Allmagt och vishet, hvilka jag hoppas få myc ket mindre låra obenågit anfes, fom hvar och en hårigenom gifves anledning, att af fin för. farenhet lägga till hvad fom brifter; då detta arbete torde med tiden vinna ftörre fullkomlighet. För än jag fkrider till denna afhandling, vill jag allenaft förut litet orda om Jordklotet i gemen, till defs egenskaper och omvåxlingar. JORD KLOTET.

6. Fordklotet, hvilket vi bebo, år på alla fidor med egånteligen få kallade Elemen. ter omgifvit, och innehåller uti fin vidd tre naturens riken: STEN-RIKET, hvilket utgår den yttre fkårpan af jorden: VÅXT-RIKĒT,

fom

fom pryder den famma, famt håmtar till ftörre delen fin föda af fvartmyllan eller Stenriket, och endteligen DJUR-RIKET, fom nåres osh underhålles af våxterne.

§. 2. Att utleta Forden till fine innersta gômmor, år få mycket fvårare, som vi endaft kråle på des yta och nåpligen kommit några hundrade famnar ner, hvilket år föga emot 600 mil, fom gemenligen råknas till centrum. Den fom vill roa fig med giffningar, kan af dem få tillgång hos Cartefium, Kircherum, Helmontium och andre, af hvilke den fenare håller före att jorden innan till består af en fin fand, fom fkal móta, då man i grufvorna kommit neder till bergets flut. Man fer fuller, att hafvets djup merendels år betäckt med en fin fand, och de nederfta bergsvarfven bestå af Sandsten; men man lemnar det derhån,

§. 3. Fólja vi deffa HVARFVEN vidare up. före, få se vi, at uppå Sandstens varfvet ligger ett hvarf Schifverften. Hårpå år ett högt hvarf af Kalkften fullt med fråmmande petrifikater. Derofvanpå finnes åter igen Schiffverften; men öfversta delen består af Gråberg, hvilket Kinne kulle, Möffeberg, Alleberg och Billingen i W. Gotland famt Grånna bergen, Oland, Gotland och flera ftållen nogfamt intyga a). Att dóma om deffe hvarfvens upkomft och lika ordentelig låge, år en fvår fak; dock tyckas de hafva oemotfågeliga fkål på fin fida, fom påstå, dem vara fofter af hafvets verkan.

§. 4.

a) WåftG. Ref. p. 70, 73, 77, Herr Præf Orat. de orbis incremento.