mycket farligare, och faft ån en del ormar kun na ingen fkada góra, tåfom Tomtormen, få fruk→ tar man likvål få mycket för den vårnlôsa, som den bevåpnade, hvilket kommer af bågges ut vårtes likhet q).

Af alt detta kan intagas, inom hvad fkrankor ålven rof-djuren hållas, få att de icke få förrafka alt för många, utan ofta nog stålla ut fina krokar fåfängt, och jaga utan vinning. För den orfaken fkull hafva de ock fått den naturen, att långre kunna uthårda hunger, ån andre djur. Lejonet kan i flera dagar ligga i fin grop och fola fig, lika som katten, utan att bemôda fig om någon mats efterfökande. Skulle oek Lejonet vara få glupfkt, fom det har ftyrka, kunde det låtteligen utrota alt, fom lif har; men få långe hungren trycker icke detta lata djuret, går det icke på rof. Når Vargen en gång åtit fig våf mått, kan han fedan utan móda fafta flera veckor å rad. Åfvenfâ år det befkaffat med Hôken och Falken.

S. 32. Vilja vi nu gå tillbaka, och efterföka ån damålet af den naturens inråttning, att fomliga djur endaft blifvit fkapade till de öfrigas plåga och fördert, få opnar fig åter för ofs en hårlig fkådeplats af GUDS vishet. Förfynen tyckes vål hår med velat påfyfta rof-djurens uppehålle, men ifynnerhet har Hon haft fitt ögnamårke på den tjenft de góra, att hålla jämnvigt emellan alla flag, få att de ej få förökas till ftorre antal, ån jorden beqvåmligen kan bårga Ty fom det år vift, att på jorden icke mer, ån ett vift antal af kreatur kan viftas, och hafva fitt tillråckeliga uppehålle, få följer, att antingen alla djur skulle valta ihjål, eller nödgas hvarandra inbördes uppq) Hr. Prafes i Wett. Ac. Handl. 1749.

åta,

ata, om fainma antal fördubblades, eller till 3 a 4 gånger få mycket föröktes p). Derföre fe vi dem altid draga fig dit, fom målta förrådet år på foda, och altfå måft till att aflâta. Sedan Nilftrömmen öfverflödat Ægypten, och lemnat hela landet fullt med Grodor efter fig, vet man hvad för en otrolig myekenhet Stårkar och Tranor kommer dit ifrån fjärran orter, fom dem upp ata, och befria landet, att det icke af en fådan ohyra må förderfvas. Sedan famla fig åter fto ra Hokar dit, fom göra, att Tranor och Står kar jagas derifrån, och utfprida fig fåledes till omliggande lånder. Hårom talar Bellonius r) fålunda: "Stårkar komma i få ftor ymnighet till" Ægypten, att åkrar och ångar endaft af dem fynas fom de vore hvita. Likvål ålíka Ægyptierna deffa, emedan de borttaga och utóda Or-" mar och Grodor, fom der fóróka fig få mycket," att om Stårkarna icke upflukte dem, fkulle in-" gen ting vara ymnigare: Emellan Bel-❝

ba och Gaza måfte ofta åkrarna leninas ôde för" de otaliga moffen, hvilka, om de ej af Per-" cnopteris fkulle uppåtas, kunde aldrig invåna-" rena uphåmta någon fkord af marken." Samma tjenft gör ock Fjällrackan, i fjällen då hon ut oder Lemlarna, hvilka dår eljeft fkulle få myc ket föröka fig, att de vordo upfråtande all gro dan på marken. Mullvaden renfar jorden ifrån de många metmaskar, fom förderfva rötterna på alla örter. Igelkotten pläckar bort de andra mafkarna, fom ligga på jorden om nåtterna, famt de många moffen, fom då föka fin föda. Flädermufen tager om natten många Phalenas af daga, fom

F

7) Derh, Ph. Th. p. 237.) Itin. p. 102,

Tom eljeft fkulle lägga fina ågg på växterna, och förderfva dem. Mustela mungo friar hufen i varma länderna från Cobra de Capello, fom eljeft nog befvårar dem. Hvad gör icke Katten ols för tjenft, med det hon hindrar Råttornas förökning. Om ej Kråkorna om fommaren plac kade bort gråsmafken, fkulle han göra dubbel fkada. Man håller före, att de ock af åkrarna taga bort ett flags mafkar, Tipule Fn. 1125, Tom uppåta fådesrötterna. Man befinne den ftarka formering, fom fker hos alla Infecter: En del flugor föda lefvande ungar, och kunna på en gång utkläcka öfver 2000. Deffa fkulle vifferligen inom kort tid få föröka fig, att de upfylte Juften, och fåfom en töcken betogo ofs folens ken, om de ej af foglar, fpinlar och många an dra uppåtes u). Hafvet fkulle ock fnart upfyl las med fifk, om ej få många hade fin tôda dår, få vål af fifkarna fjelfve, fom af deras romm. Således famla fig åfven de ftörre rofdjuren, att hålla jamvigt emellan de ftora hjordarnam. m. Altfå kunna vi finna, att ehuru fomlige velat anfe rofdjuren för en plåga för verden, få åro dock deffe medel, utom hvilka verden icke kunnat beftå, hvarföre vi hårvid bore ftana i förundran öfver Skaparens vishet. Skulle man tycka, att de ibland gora ofs någon fkada, bóra vi befinna, att ej Skaparen inrättat naturens ordning efter våra enfkildta hushålls affigter; ty en annan hushållning har Lappen, en annan en Europæifk Bonde, en annan en Hottentott, och vild Brafilian; men den ftore GUDens Oeconomie år enahanda öfver hela verden, och lämpad till allės båsta

1ày Mulch. or. cita

i ge

1 gemen. Skulle di naturen efter vårt tycke ej altid vara fa vål paffad vid alla tillfällen, bore vi det ejannorlunda forstå, ån fåsom då åtskillige skeppare i hafvet önika fig vind, hvar och en till fm beftamda hamu, fom dock alla icke på en gång kunna vinna fin altundan..

33. 1 ofrigit ftråcker fig rofdjurens nytta icke allenaft, att hålla en jämnvigt emellan de lefvande kreaturen, utan ock att afföra de dồ. de, fom störtat på marken. Vore icke rofdjuren, fkulle hela jorden vara ftygg och stinkande af as och döda kroppar, lom kunde förordfaka påft och fmittfamma fjukdommar. Fördenfkull fer man, når ett kreatur dór, förfumma fig icke Bjórnar, Vargar, Råfvar, Örnar och Korpar, förr än de till fullföljande af fitt kall hafva undanroge och bortfordt altfammans: Når återt.e. en Ha dór vid vågen, dit rofdjuren icke våga fig, får man efter några dagar fe honom upfvullen och endteligen fönderfprucken, famt hel och hållen med n.alkar upfyld, hvilka honom på kort tid alt in till benen upfråta, dereft håften eljeft skulle gifvit en giftig ftank ifrån fig hela fommaren. Deffe maskar förvandla fig fedan i flugor till föda for foglarna. Då döda Fiskar kaltas till stran derne, förfoga fig genaft allehanda roffiskar, fåfom Råkor, Hajaner, Alar och Hummer dit, att hålla fin måltid, men där Ebbe och flod år, fom ha ftigt förändrar fig, blifva de fjelfve ofta qvarhåll ne i gropar, till föda för rofdjuren, fom föka franderna. Somliga fynes endaft vara fkapade för att renfa jorden ifrån orenlighet, fålom alla kråkor. Det är mårkvårdigt, når Korpen kommer på ett as, fkriker han, på det flera må kom

ma och göra ån la dermed. Gladan år † Loni don forbu len att fkjutas, emedan hon tar bort all den orenlighet, fom upkaftas i floden Tems, hvilken eljeft fkulle ftinka, och fmitta luf ten. Således varder ej allenaft verden ren och nått hållen, utan tillika åtfkilliga kreatur förfkaffadt tjenligit uppehålle, genom Skaparens allvifa inråttning. På famma fått åro ofs många Infecter till nytta. t. e. då ett vatten får Atilla, rutnar och ftinker det; men få fnart Myggen lägga deruti fina ågg, uppåta de fmå kråken, fom deraf blifva, alt det rutnade, hvilka fedan få vingar, och flyga bort, famt lemna vatnet rent efter fig. Vill man till förfök hårpå taga ett glas ftinkande vatten, fullt med myggungar, och flâ famma flags vatten i ett annat glas, men vål filat ifrån myggen, skal man fnart finna vatnet hvaruti myggungarna voro, het rent, men det andra glafet lika ftinkande. Således fer man i puffar, fom ftinka, få många fmå flugor, fom folgranden, hvilka förtåra det orenliga. Losfen, fom i fynnerhet i flytande hufvud hos barn i ganska ftor myckenhet tillväxa, åro ej eller utan nytta, i det de fuga bort den öfver flodiga våtfkan, och gifva fåledes ett rent får tillfälle att låkas. Då boskapen om fommaren lägga fin tråck på marken, infinna fig ftrax Torndyflar och Flugor, hvilka bortfuga all våtfkan, hvaraf tråcken fedan fåfom mjöl af vådret utfprides. Skedde icke det, fkulle de underliggande plantor och grås förviffna, och lika fåfom brånnas bort. Derföre fom hundarnas excrementer aro få bittra och tårande, att inga Infecter våga fig der på, att dem bortföra, har naturen lårt

t

hun.