NATURÆ Eller SKAPARENS ALLVISA INRÄTT- Under KONGL. ARCHIATERNS, HERR DOCT. CARL Utgifven uti ett Academifkt Snille prof på Nu med någon tillökning på Svenska öfverfatt Af ISAC 7 BIBERG, MEDELPAD. Tryckt 1750. Tro-Man och SUPERINTENDENT öfver Hernofands Sticht Hógvordige och Vidtberömde Herr Doct. OLOF KIÖRNING, Samt Hög Arevordige, Adle och Höglårde HERRAR LECTORER och LEDAMÖTER af Pl. Ven. Confiftorio uti Hernofand. Jos. Banks EDER, DER, Höggunftige HERRE, mine Gunftige GYNNARE, tillfkritves och uppoffras med lika vårdnad, fom tillförne, denna öfverfåttning, af den fom råknar för en åra att ftadfe framhårda och vara Höggunftige HERRENS Sdmiukafte tjenar Till H. AUCTOREN. For Naturkunnighetens grundfasta hufvud Reglor håller man deffa: At Naturens verkningar ske etter viffa lagar: ar defle lagar grunda fig nårmaft på kropparnas medskapade beskaffenheter; famt at GUD intet omedelbarligen verkar de föråndrin gar, fom i naturen förelópa efter defle lagar, vidare, ån at han bibehåller de fka. pade tingen vid fin Natur och förmåga. Defla hufvudfanningar har Min HERRE afven åtagit fig at beftyrka, i de Tre Naturens Riken, Sten-Wäxt och Diur-Riket, fame tillika med många vackra rỏn vifat den förtreffeliga inråttning och Hushålining, fom de naturliga tingen åga vid fin Uprinnelfe, fortplantning, och vidmagthållande, famt endteliga förvandling. Det år, J vifen huru de fkapade tingen med fådan Natur, krafter och förmåga aro danade, at de Naturligt vis kunna efterlefva viffa lagar. J framteen ock många prof af flera fårskilta lagar, i agttagne vid de outofliga åmnen, fom finnas i de Tre nåmnde Naturens Riken; hvaraf vi blifva påminte, at hela Naturkunnighetens förkofring bor våntas af flitiga rôn, fom anftållas med: Kroppar af allahanda flågten och fag. HuАа ru ru vida de åldre Philofophi i detta Edart åmne hafva hunnit, kan man se hos Ariftot: i des tvenne böcker, De Generatione & interitu. Men hvad kunna vi vel hårutinnan vånta mera af de gamla? Vi hafva Ju fielfve dageligen får ögonen famma Natur, farn. ma ordning, famma lagar; men vi åro dock blotta åskådare til de måfta phænomena ja åfven de, fom ligga ofs nårmast under ögonen, fom går, att vi ftåndigt famla i mörkret om Naturens lagar, då det likvift borde heta: Iftuc eft fapere, non quod ante pedes modo eft videre, fed etjam illa, que futura funt, profpicere, Ter. Til denna vår tids okunnoghet åro ock defla hufvudfel nog vållande: at månge gifvas fom vel hafva årfarenhet om flera drâpeliga rôn i natu ren, men fom de ej fielfva fe hvad flut deraf kunde göras, få lemna de alt i förgåtenhet: Andre åter åro nog fkarpynte at gora conclufioner, men dem kan fela förråd på tilråckeliga rôn, fom hårutinnan bana den fåkrafte vågen; Ty hundrade noga beskrefne phænomena, tiana ofs ofta mera, ån oråkneliga konstiga slutsatser: Quod oculus vidit, ætas non mutabit. Emedan nu ej alle kunna finnas lika lyklige, at genom fastftålta lagar ródja ofs vågen till naturens kunfkap, vore baft at fådane med Alit endast ville noga uptekna fielfva phænomena. Ifynnerhet kunde Pråfterfkapet på landet hårvid kaffa |