XXII. ΟΡΕΣΤΗΣ. Ω ΜΗΤΕΡ, ἱκετεύω σε, μὴ 'πίσειέ μοι Ω Φοῖβ', ἀποκτενοῦσί μ' αἱ κυνώπιδες, γοργῶπες, ἐνέρων ἱέριαι, δειναὶ θεαί. Μέθες· μία οὖσα τῶν ἐμῶν Ἐρινύων Δὸς τόξα μοι κερουλκά, δῶρα Λοξίου, Οὐκ εἰσακούετ', οὐχ ὁρᾶθ' ἑκηβόλων Eurip. Orest. 1 XXII. Orestes. His furit, his amens Dirisque agitatus Orestes, "Mater Io! miserere! en juxta insultat Erinnys! Phœbe juva! fremit en! fremit illa infecta recenti Tartara! nonne vides? inhiant mihi Tartara! raptumque Phoebe juva! tu caussa mali, tua jussa secuto Da pharetram, in Furias da mihi tela meas! Vix in languentes redit æger spiritus artus, O dilecta soror, nostro confecta dolore, Quorsum adeo peplis os adoperta gemis ? Cur video tibi, dum nostros solare labores, Virgineos luctu deperiisse dies? Eripe te his lacrymis; neque enim, carissima, vellem Te mecum has miseras participare vices." G. XXIII. Song. COME away, come away, death, I am slain by a fair cruel maid. My part of death, no one so true On Not a flower, not a flower sweet, my yew, black coffin let there be strown; Not a friend, not a friend greet My poor corpse, where my bones shall be thrown: A thousand thousand sighs to save, Lay me, O, where Sad true lover never find my grave, Shakspeare. LIE on XXIV. Detraction. while my revenge shall be To speak the very truth of thee. Earl Nugent. XXIII. ΜΟΛΕ δὴ μόλε μοι, Θάνατο, εὐχομένῳ, μηδ' ἐπὶ πλεκτὴν χάριν ἀνθήρη τύμβον παρ' ἐμὸν γόον ἥσει. XXIV. Detrectator. IMPUNE tot nobis ut ingeras Tam falsa tu convicia! Plectere, pœnam dans gravissimam : De te quod est verum audies. J. R. G. XXV. To Celía. DRINK to me only with thine eyes, And I'll not look for wine. The thirst that from the soul doth rise But, might I of Jove's nectar sip, I sent thee late a rosy wreath, And sent'st it back to me; Since when it grows, and smells, I swear, Not of itself, but thee. Ben Jonson. |